Från völva till medium - Kvinnan som andlig förmedlare. Del 2

DEL 2

Swedenborgs beskrivning av andevärlden och sin kontakt med andar genom utomkroppsliga resor, hade stor inverkan på spiritualismens utveckling under 1800-talet. Andra inspirationskällor var bland annat Mesmers teorier om olika medvetandetillstånd samt Andrew Jackson Davis (1826-1910) den harmoniska filosofin. Davis böcker The Princples of Nature, Her Divine Revalations, and a Voice to Mankind (1847) och The Greate Harmonia (1850-1861) var en encyklopedi i sex volymer, som gjorde stort intryck på delar av samhället och kom att kallas för den harmoniska filosofin. Davis och de som följde hans lära, ansåg att en harmoni borde finnas mellan faktorer som dåtid, nutid och framtid - i fråga om: materia och anden/själen, förnuft och intuition, män och kvinnor, individen och samhället. I böckerna beskriver Davis hur han reser till andevärlden som han benämnde för Sommarlandet (The summerland), vilket var ett socialistiskt samhälle uppbyggt av upplysta själar. Davis menade att det var en variation av fenomen som var vägen till harmoni i världen. Fenomenen menade han, utgjordes av olika medvetandetillstånd enligt Mesmers teorier, utomkroppsliga upplevelser liknande Swedenborgs tankar och transupplevelser vid seanser där man tog kontakt med andar.[1]Även romantiken påverkade spiritualismens framgång. En mättnad av materialismen och den tekniska utvecklingen bidrog till en längtan efter att följa den personliga känslan istället för att följa traditionella förväntningar. Individens ”själv” blev viktigare och en känslighet för spirituella upplevelser var ett av dessa uttryck.[2] 

Att släppa på hämningar och lämna ut sig själv eller självet till en andlig upplevelse uppmuntrades även av religiösa väckelserörelser. Shakers, en utbrytargrupp från kvackarna, var den religiösa väckelserörelse som hade störst betydelse för spiritualismens utveckling och kvinnans roll som andlig förmedlare. Shakers uttryckte sin religiositet i dans, tungotal och tranceupplevelser på sina möten, men de var även mycket intresserade av spiritualism och det var inte ovanligt att de hade någon form av seanser på sina möten. Shakers hade starka åsikter gällande jämlikhet mellan könen och propagerade för kvinnors rätt att predika, vilket de även gjorde jämsides med männen. Den främsta ledaren inom Shakerrörelsen var en kvinna vid namn Ann Lee (”Moder Ann”) som anslöt sig till rörelsen år 1758. Hon hade starka religiösa upplevelser och blev gruppens andliga ledare och profet. Shakers menade att den kristna guden hade en könslig dualitet, det vill säga, var både man och kvinna, vilket är en mycket kontroversiell åsikt inom kristendomen än i dag.[3]

Seans, ser rätt mysigt ut måste jag säga :)

  Allteftersom spiritualismen började etablera sig, utvecklades seanser, det vill säga större eller mindre sammankomster där ett medium tog kontakt med andar. Seanser var menade att fungera som en kommunikationsplattform mellan avlidnas andar och de efterlevande, men seanserna hade också funktionen att legitimera tron, att utgöra bevis för att ett liv efter döden var reellt. Vanligtvis utfördes seanser i ett nedsläckt rum, där sittarna (deltagare på seanser) satt i en cirkel och höll varandra i händerna eller höll händerna lätt på ett bord som de satt samlade runt, medan mediet sökte kontakt med andarna och agerade länk mellan den fysiska världen och andevärlden.[4]Att seansrummet var nedsläckt kan man jämföra med att völvan använde sin neddragna huva för att avskärma sig från yttervärlden och underlätta för transtillstånd. 

Fenomen som man menade förekom under seanser, förutom knackningar och kanaliserade budskap från mediet, var bland annat musik, okroppsliga röster, flytande ljusklot (orber), materialisering av mynt, blommor, brev, fåglar och i vissa fall fysisk materialisering av andar. Medium menade sig genom kanalisering av andarna kunna skapa poesi, musik, konst och böcker, samt förmedla meddelanden om sociala och politiska reformer – liksom kvinnliga mystiker hade gjort under medeltiden. Mellan 1870- och 1880-talet började seanser med ektoplasma att förekomma. Ektoplasma var en vit substans som kom fram ur mediums näsa, mun och öron; som ansågs vara materialiserad ande-energi. En del medium verkade även som healers och menade att de kunde se sjukdomar genom att observera den sjukes aura, det vill säga ett ljussken som sades stråla ut från människor.[5]

 

Ektoplasma

Seanserna skedde ofta privat i det egna hemmet eller i profana samlingslokaler där mediumen stod i centrum och hade funktionen att agera länk mellan världarna. Även om mediumskap främst tillskrevs kvinnor, var även flera män medium. Manliga medium ansågs emellertid ha en stark kontakt med sin kvinnliga sida, liksom under vikingatiden, där sejd främst var tillskrivet kvinnor, och manliga utövare ansågs vara feminina. Spiritualisterna ansåg att vad man menade vara subtila kvinnliga egenskaper, var nödvändiga för att kontakta andevärlden och agera länk mellan deltagarna på seanserna och andevärlden. Intellektet, som ansågs vara en mer manlig egenskap, var inte lika nödvändigt i kontakten med andar. Det var istället subjektiva känslor i kroppen som var nödvändiga, en egenskap som främst tillskrevs kvinnor.

Spiritualismen var en trosuppfattning som såg positivt på individen, ödet och döden. Man ville ha ett jämställt samhälle inte bara mellan män och kvinnor, utan även för barn och människor i de lägre samhällsskikten. Kvinnornas frigörelse genom spiritualismen skedde på flera plan och inte enbart genom att kvinnor fick agera andliga förmedlare. På 1800-talet var det inte ovanligt att kvinnor födde många barn, då bristen på preventivmedel och frånvaron av en självkontrollerad sexualitet var mycket vanlig. Män och kvinnor skulle enligt spiritualismen betraktas som jämlika i sexuella relationer och kvinnan ansåg man själv skulle bestämma över när, hur ofta och med vilken, hon ville ha en sexuell relation med samt hur många barn hon skulle föda. Spiritualisterna tänkte sig att andarna kunde hjälpa till att befria kvinnan från ofrivilligt sex som i sin tur kunde leda till oönskad graviditet. Man menade att andarna påbörjade sin ”upphöjning” redan i livmodern för att påverka den biologiska förändringen hos människan, genom att spirituellt influera befruktningen och utvecklingen av det mänskliga embryot. Att spiritualister kämpade för kvinnors rättigheter märktes även genom att några av de första advokaterna som engagerade sig i kvinnors rätt i samhället, var spiritualister och hade ledande positioner inom suffragetterna.[6]  

Flera kända personer var spiritualister, däribland drottning Victoria av England.[7] Det är möjligt att en drottning som regent och spiritualist höjde moralen för kvinnliga medium och hjälpte till i deras kamp jämställdhet i hemmet, samhället och som andliga förmedlare. Likaså var Arthur Conan Doyle (1859-1930), författare till böckerna om detektiven Sherlock Holmes spiritualist; och kanske en av de flitigaste föreläsarna om trosuppfattningen och skrev ett flertal böcker om spiritualistiska erfarenheter.

Spiritualister började efter ett tag att utföra empiriska experiment för att bevisa andevärldens existens, och flera ledande vetenskapsmän anslöt sig till spiritualismen; varav ett flertal tillverkade teknisk utrustning för att underlätta kontakten med andar. Däribland Fysikern Oliver Lodge[8] (1851-1940), Biologen Alfred Russel Wallace (1823-1913), Nikola Tesla (1856-1943) samt kemisten och fysikern William Crookes (1832-1919).[9]

Nikola Tesla

Spiritualisters användning av vetenskap och teknik resulterade i att några av de tidiga motståndarna benämnde dem för ”rationalister” och ”materialister”. Seanser och medium undersöktes av psykiatriker och psykologer, däribland av religionspsykologen William James (1842-1910)[10] och djuppsykologen Carl Gustaf Jung (1875-1961). För Jung utmynnade undersökningarna av ett medium i avhandlingen On the Psychology and Pathology of So-called Occult Phenomena (1902).[11]

Spiritualister trodde på den naturvetenskapliga förklaringen till biologiska och geologiska förändringar och anpassade den naturvetenskapliga synen på världen till religionen, som de även ansåg utvecklades och gjorde framsteg, liksom resten av världen enligt evolutionistiska teorier. Man använde sig därför av den naturvetenskapliga darwinistiska teorin för att förstå andar, religion och andra världar. Spiritualister ansåg att individen, liksom resten av naturen, utvecklas på ett spirituellt plan, där människan sedan fortsatte från det jordiska livet till ett liv efter döden. 

Systrarna Fox kommunikation med andar eller andra spiritualistiska fenomen sågs inte som mirakel, eller som ett undantag från naturens lagar. De såg istället kommunikationen med andar som den yttersta rationella effekten av en interaktion mellan den fysiska världen och den icke fysiska andevärlden. Spiritualister ansåg även att kontakten med andar var kärnan i alla religioner, vilket de menade sig ha hittat bevis för i bibeln och andra religioners heliga texter. Berättelser om orakel, profeter, druider, schamaner och äldre texter om häxor, magi och platsbundna andar (hemsökelser) togs som bevis för att den universella religiösa kärnan, var kontakten med andevärlden.

Spiritualismen värnade för att ett individualistiskt samvete skulle råda och var emot ett auktoritärt samhälle. Spiritualister ansåg att även om det var viktigt att ge upp sitt vakna gående medvetande för att i trancetillstånd få kontakt med andar, var också den individuella perceptionen och bedömningen av upplevelsen viktig. Den individuella upplevelsen skulle inte kunna fördömas eller kontrolleras av en religiös elit. På grund av motståndet till hierarkiska grupperingar, var spiritualismens organiserade grupperingar sporadiska. Mindre spiritualistiska cirklar som till exempel utgjordes av en familj och deras närmaste vänner var därför populära, men även för att mindre grupper kunde underlätta mediets koncentration, och därmed kommunikationen med andevärlden. Den icke-auktoritära filosofin var en av anledningarna till spiritualismens avtagande eftersom att det var svårt att behålla en oorganiserad trosinriktning strukturerad. 

Att konvertera till spiritualismen beskrevs ofta som en glädjefull befrielse från den kalvinistiska läran, där själen ansågs vara kraftlös och oförmögen att påverka om den skulle komma till himlen eller helvetet. Den kristna kyrkan motsatte sig den spiritualistiska rörelsen och menade att det var djävulens verk, och likställde den med olika former av nekromanti. Kritik mot spiritualismen kom även från andra delar av samhället och upplevelser på seanserna ansågs vara inbillning, bedrägeri eller bero på olika psykiska störningar.[12] Att spiritualismen starkt ifrågasattes genom icke reflekterande kritik av delar i samhället och att vetenskapsmän, utan att ifrågasätta kristna religiösa upplevelser; tyder mer på att det var en motreaktion till att en ny trosuppfattning och livssyn fått fäste i stora delar av samhället. Det stora motståndet från kyrkan och delar av samhället, kan även ha berott på den kvinnliga dominansen inom tron samt spiritualismens radikala tankar om jämställdhet och samhället samt att spiritualism var en icke auktoritär trosuppfattning.

Att vara medium, var inte bara en väg för kvinnor att få socialt bekräftelse, utan var också en väg ut ur fattigdom; och konkurrensen bland medium var stor. Pressen från sittare att mediumen skulle prestera mer och märkvärdigare seanser samt den hårda konkurrensen, resulterade i att många kvinnliga medium började dricka allt mer alkohol för att klara pressen, och blev alkoholister. En del medium började iscensätta kontakten med andar för att klara av kraven från sittarna när de kände att deras ”mediala förmåga” svek dem. En del personer gick medvetet in för att genom bedrägeri göra karriär som medium för att få social bekräftelse och komma från fattigdom; främst inom så kallat fysiskt mediumskap skedde de medvetna bedrägerierna. Fysiska medium var de medium som ansågs ha en så pass stark kontakt med andevärlden att bland annat andar materialiserades till fysisk form på seanser. Medium och lärare till medium, undersökte andra spiritualistiska medium för att förhindra att någon begick bedrägeri och svärtade ner spiritualismens rykte. Trots spiritualisternas försök att förhindra bedrägeri, blev flera medium ertappade med att genom illusion och dramatiska effekter, bedra sittarna på seanser.[13]

  Margaret Fox sålde sitt "erkännande" till en tidning år 1888, och berättade där att de hade iscensatt knackningarna. Dock tog Margaret tillbaka erkännandet tillbaka strax efer, och menade att alla fenomen/knackningar inte var iscensatta, utan många av dem kom från andevärlden. Anledningen till att hon tidigare berättat för journalisten att  de hade iscensatt samtliga seanser, menade Margaret berodde på att hon behövde pengar. Vilket är riktigt, då hon var utblottad och alkoholiserad.

Bedrägerierna var tillsammans med ostrukturerade grupperingar av spiritualister, den främsta orsaken till att spiritualismen avtog efterhand. Den växte dock i styrka vid både första och andra världskriget, då människor förlorade sina anhöriga i kriget och försökte kontakta dem i andevärlden. I november år1941, fick det skotska mediumet Mrs Duncan under en seans, ett meddelande från andevärlden att skeppet HMS Braham hade blivit sänkt av den Tyska armén. Informationen om det sänkta skeppet hade varit strikt konfidentiell och kom inte till allmänhetens kännedom förrän två månader senare. Mrs Duncan blev anklagad och dömd till nio månaders fängelse för att ha använt sig av häxkraft, enligt en lag från år 1735 som förbjöd utövandet av häxkraft.[14]

---

[1] Fersling 1986, s. 53-57.

[2] Buescher 2005, s. 8715.

[3] Doyle 2006, s. 9-17.

[4] Owen 2004, s. 41-58.

[5] Fersling 1986, s. 61-86.

[6] Guiley 2000, s. 363.

[7] Owen 2004, s. 19.

[8] Nokes 2004 s. 24.

[9] Owen 2004, s. 54, 142, 228-230.

[10] Buescher 2005, s. 8715-8718.

[11] Jung 1997, s. 47-55

[12] Buescher 2005, s. 8715-8718.

[13] Guiley 2000, s. 364.

[14] Collins 1945, s. 158-159.