Translate

lördag 1 december 2012

Julen - De dödas dag



Varför firas egentligen julafton i Sverige? Är det bara för att man ernligt kristendomen menar att Jesus föddes då (dock föddes han inte under julen), eller finns det någon annan nordisk tradition som ligger bakom julfirandet?

Jag misstänker att det är rätt många som undrar över det... Julfirandet var faktiskt från början en sorts Halloween, med rötter i vikingatidens religion. 
 
Julen finns omnämnd som en högtid vid midvinter redan i Bedas krönika från 700-talet där den kallas geola, andra namn är det isländska ýlir. Jul, är också ett ord som är gemensamt i de nordiska språken, betyder fest och var en tid för blot, det vill säga offer till de fornnordiska gudarna Oden, Tor, Frey och Njord. Julen var en tid av överflöd gällande dryck och mat, och framförallt drickandet var ett offer (vilket verkar hänga med in i modern tid, då alldeles för många föräldrar dricker sig redlösa på julafton). Dels blotade man genom att hälla ut dryck, för att gudarna skulle ta del av drycken, samt genom att själv dricka och äta, vilket rituellt ansågs fungera som en kommunikation med gudarna. Den fornnordiska guden som framförallt mottog offren vid julen var Oden, de dödas gud. Oden, som under julen benämndes som Jólnir, som man trodde ledde de avlidnas andar under julnätterna till sina tidigare hem där de bott när de var i livet. Oden ledde även de avlidna som inte hade något jordiskt hem att återvända till, eller de som inte blivit begravna på rätt sätt.


För att vara redo för de avlidnas andar under julen, lämnades julbordet dukat, och eld och ljus skulle vara tända för de avlidnas andar. De avlidnas andar förväntades i gengäld hjälpa till att skörden det kommande året, och se till att den blev god. Britt-Marie Näsström (religionshistoriker) skriver att ”Mot denna bakgrund framstår det klart att julen som ingen annan högtid kom att få en plats i folktron som den tid då mörka krafter var i rörelse.” [1] 

I den folkliga traditionen (främst i bondesamhället fram till ungefär 1800-talets mitt) var det vanligt att man tänkte sig att avlidna andar skulle ta del av maten som dukades upp på julbordet under julnatten. Som regel togs inte julmaten bort, utan skulle stå kvar på bordet, övertäckt med en duk. En annan folklig jultradition var att människorna som bodde i huset skulle ligga i julhalmen på golvet, då sängarna uppläts till avlidna släktingar. Likaså menade man att de avlidna anhöriga skulle ha rätten att bada till julen, varpå det inte var ovanligt att man lämnade badvattnet framme under natten framför en tänd brasa.[2]

Så kanske ska också fira våra förfädrar under julen? Eller vad säger ni? ;) 
                     


[1] Näsström 2001 s. 156-160
[2] Schön 2001 s. 313-318