Min tanke är, att varför måste de få en enbart vetenskaplig världsbild? Varför kan de inte få tro på att vissa tal (siffran 8 nämns i artikeln) gynnar dem på olika sätt? Varför ska de lära sig att symboler, tecken eller ritualer som vävs in i det vardagliga livet är fel? Är det inte upp till var och en att välja hur man ska leva sitt liv, och hur man ska förstå livet?
"Njo..." kanske ni tänker nu, och att ”det är ju ändå Kina du skriver om, och Kina är inte direkt känt för att vara demokratiskt”.
Det är sant, men jag ser det som väldigt relevant och intressant, för hur har vi det i det demokratiska Sverige med religionsfrihet. För det första, anser jag inte att Sverige är demokratiskt, vi lever enbart i tron om att vi lever i en demokrati. Det finns många exempel som jag skulle kunna ge, men jag kommer att uppehålla mig vid ”religionsfrihet” då jag vill dra en parallell till Kinas nya kamp mot ”vidskeplighet”.
Till exempel i Sverige har vi religionsfrihet, men har vi livssyns/livsåskådnings-frihet? Och vad är ”frihet” när det kommer till livssyner som inte tillhör organiserad religion (tex. kristendom, islam eller judendom)?
Är det frihet att bli hånad för en livsåskådning, som av det moderna samhället anses vara ”vidskeplighet”? Eller att människor med den tron blir förminskade och nedvärderade genom att gång på gång få höra (och läsa) att det är ”vidskepelse” de tror på. Under hur lång tid har tron på andar, spöken, eller småfolk inte hånats och motarbetats, medan man samtidigt har varit noggrann med att organiserade religioners tro respekteras till punkt och pricka – för att respektera olika människors tro i religionsfrihetens namn?
Tydligen är det skillnad på tro och tro, både i Kina och i det demokaratiska Sverige. Dock antar jag att de 100 miljoner kineserna kommer att ha kvar sin tro, trots att den kommer att bli motarbetad – liksom den har bevarats i Sverige, trots att den blivit motarbetad.
Detta inlägg har tidigare publicerats på tidningen Näras hemsida, då jag inte längre bloggar för dem, väljer jag att återpublicera texterna på min privata blogg.
Man har rätt att ha en filosofi, en livsåskådning, en tro, en religion, en ideologi, åsikter i olika sakfrågor etc och det är samhällets plikt att gå in och skydda de personer som får dessa rättigheter kränkta.
SvaraRaderaRätten att ha allt detta innebär dock inte rätten att slippa kritik. Väljer man att torgföra en åsikt så får man räkna med att andra kan använda sin yttrandefrihet för att granska och kritisera det som man påstår.
Det är en nödvändig och sund frihet, men den är inte alltid, i de enskilda fallen, bekväm.