Jag träffade nyss två små flickor som satt och lekte med vampyrdockor från Monster High på gården och frågade dem om man inte leker med Barbie-dockor längre? "Nä", svarade de, "det är vampyrer och sånt som vi leker med".
Önskar verkligen att Monster High-dockor hade funnits när jag var liten, det hade liksom passat min personlighet bättre, än de Barbie-dockor som var "inne" då. Att se att flickor har gått från Barbie-dockor till vampyr- och varulvs dockor ger mig verkligen hopp om den yngre generationen. ;)
SKYMNINGSVÄRLDAR
Perspektiv på extraordinära upplevelser - forskning och tankar
Translate
onsdag 18 september 2013
söndag 21 juli 2013
Religionsfrihet?
Tidigare i vår var det en artikel i DN med rubriken: ”Kinas kommunistiska ledning
ska försöka få landets officiellt runt 100 miljoner religionsutövare
att överge vidskeplighet kring sjukdom och död.”. Anledningen berättas
vidare vara att de måste hjälpa folk att få en: ”korrekt världsbild och
att hantera födelse, åldrande, sjukdom och död på ett vetenskapligt
sätt, liksom frågan om tur och otur.”.
Min tanke är, att varför måste de få en enbart vetenskaplig världsbild? Varför kan de inte få tro på att vissa tal (siffran 8 nämns i artikeln) gynnar dem på olika sätt? Varför ska de lära sig att symboler, tecken eller ritualer som vävs in i det vardagliga livet är fel? Är det inte upp till var och en att välja hur man ska leva sitt liv, och hur man ska förstå livet?
"Njo..." kanske ni tänker nu, och att ”det är ju ändå Kina du skriver om, och Kina är inte direkt känt för att vara demokratiskt”.
Det är sant, men jag ser det som väldigt relevant och intressant, för hur har vi det i det demokratiska Sverige med religionsfrihet. För det första, anser jag inte att Sverige är demokratiskt, vi lever enbart i tron om att vi lever i en demokrati. Det finns många exempel som jag skulle kunna ge, men jag kommer att uppehålla mig vid ”religionsfrihet” då jag vill dra en parallell till Kinas nya kamp mot ”vidskeplighet”.
Till exempel i Sverige har vi religionsfrihet, men har vi livssyns/livsåskådnings-frihet? Och vad är ”frihet” när det kommer till livssyner som inte tillhör organiserad religion (tex. kristendom, islam eller judendom)?
Är det frihet att bli hånad för en livsåskådning, som av det moderna samhället anses vara ”vidskeplighet”? Eller att människor med den tron blir förminskade och nedvärderade genom att gång på gång få höra (och läsa) att det är ”vidskepelse” de tror på. Under hur lång tid har tron på andar, spöken, eller småfolk inte hånats och motarbetats, medan man samtidigt har varit noggrann med att organiserade religioners tro respekteras till punkt och pricka – för att respektera olika människors tro i religionsfrihetens namn?
Tydligen är det skillnad på tro och tro, både i Kina och i det demokaratiska Sverige. Dock antar jag att de 100 miljoner kineserna kommer att ha kvar sin tro, trots att den kommer att bli motarbetad – liksom den har bevarats i Sverige, trots att den blivit motarbetad.
Detta inlägg har tidigare publicerats på tidningen Näras hemsida, då jag inte längre bloggar för dem, väljer jag att återpublicera texterna på min privata blogg.
Min tanke är, att varför måste de få en enbart vetenskaplig världsbild? Varför kan de inte få tro på att vissa tal (siffran 8 nämns i artikeln) gynnar dem på olika sätt? Varför ska de lära sig att symboler, tecken eller ritualer som vävs in i det vardagliga livet är fel? Är det inte upp till var och en att välja hur man ska leva sitt liv, och hur man ska förstå livet?
"Njo..." kanske ni tänker nu, och att ”det är ju ändå Kina du skriver om, och Kina är inte direkt känt för att vara demokratiskt”.
Det är sant, men jag ser det som väldigt relevant och intressant, för hur har vi det i det demokratiska Sverige med religionsfrihet. För det första, anser jag inte att Sverige är demokratiskt, vi lever enbart i tron om att vi lever i en demokrati. Det finns många exempel som jag skulle kunna ge, men jag kommer att uppehålla mig vid ”religionsfrihet” då jag vill dra en parallell till Kinas nya kamp mot ”vidskeplighet”.
Till exempel i Sverige har vi religionsfrihet, men har vi livssyns/livsåskådnings-frihet? Och vad är ”frihet” när det kommer till livssyner som inte tillhör organiserad religion (tex. kristendom, islam eller judendom)?
Är det frihet att bli hånad för en livsåskådning, som av det moderna samhället anses vara ”vidskeplighet”? Eller att människor med den tron blir förminskade och nedvärderade genom att gång på gång få höra (och läsa) att det är ”vidskepelse” de tror på. Under hur lång tid har tron på andar, spöken, eller småfolk inte hånats och motarbetats, medan man samtidigt har varit noggrann med att organiserade religioners tro respekteras till punkt och pricka – för att respektera olika människors tro i religionsfrihetens namn?
Tydligen är det skillnad på tro och tro, både i Kina och i det demokaratiska Sverige. Dock antar jag att de 100 miljoner kineserna kommer att ha kvar sin tro, trots att den kommer att bli motarbetad – liksom den har bevarats i Sverige, trots att den blivit motarbetad.
Detta inlägg har tidigare publicerats på tidningen Näras hemsida, då jag inte längre bloggar för dem, väljer jag att återpublicera texterna på min privata blogg.
lördag 1 december 2012
Julen - De dödas dag
Varför firas egentligen julafton i Sverige? Är det bara för att man ernligt kristendomen menar att Jesus föddes då (dock föddes han inte under julen), eller finns det någon annan nordisk tradition som ligger bakom julfirandet?
Jag misstänker att det är rätt många som undrar över det... Julfirandet var faktiskt från början en sorts Halloween, med rötter i vikingatidens religion.
Julen finns
omnämnd som en högtid vid midvinter redan i Bedas krönika från 700-talet där
den kallas geola, andra namn är det
isländska ýlir. Jul, är också ett ord som är gemensamt i de
nordiska språken, betyder fest och
var en tid för blot, det vill säga offer till de fornnordiska gudarna Oden, Tor, Frey och Njord. Julen var en tid av
överflöd gällande dryck och mat, och framförallt drickandet var ett offer (vilket verkar hänga med in i modern tid, då alldeles för många föräldrar dricker sig redlösa på julafton). Dels
blotade man genom att hälla ut dryck, för att gudarna skulle ta del av drycken, samt genom
att själv dricka och äta, vilket rituellt ansågs fungera som en kommunikation med gudarna.
Den fornnordiska guden som framförallt mottog offren vid julen var Oden, de dödas gud. Oden, som under
julen benämndes som Jólnir, som man trodde
ledde de avlidnas andar under julnätterna till sina tidigare hem där de bott när de var i livet. Oden ledde
även de avlidna som inte hade något jordiskt hem att återvända till, eller de
som inte blivit begravna på rätt sätt.
För att vara redo för de avlidnas andar under julen, lämnades julbordet dukat, och eld och ljus skulle vara tända för de
avlidnas andar. De avlidnas andar förväntades i gengäld hjälpa till att skörden det kommande
året, och se till att den blev god. Britt-Marie Näsström (religionshistoriker) skriver att ”Mot
denna bakgrund framstår det klart att julen som ingen annan högtid kom att få
en plats i folktron som den tid då mörka krafter var i rörelse.” [1]
I den folkliga traditionen (främst i bondesamhället fram till ungefär 1800-talets mitt) var det vanligt att man tänkte sig att avlidna andar skulle ta del av maten
som dukades upp på julbordet under julnatten. Som regel togs inte julmaten
bort, utan skulle stå kvar på bordet, övertäckt med en duk. En annan folklig
jultradition var att människorna som bodde i huset skulle ligga i julhalmen på golvet, då
sängarna uppläts till avlidna släktingar. Likaså menade man att de avlidna
anhöriga skulle ha rätten att bada till julen, varpå det inte var ovanligt att
man lämnade badvattnet framme under natten framför en tänd brasa.[2]
Så kanske ska också fira våra förfädrar under julen? Eller vad säger ni? ;)
torsdag 29 november 2012
Varning för julkalendern! - Du kan utveckla spiritism och ockultism
SVT har utsetts till "Den Ondes Hantlangare" av den katolska prästen Zbigniew Golebiewski. Anledningen är att årets julkalender "Mysteriet på Greveborg - Grevens återkomst", handlar om ett hemsökelser och spöken.
Jag blir rätt rätt upprörd när mycket kristna personer, uttalar sig nedsättande om andra trosuppfattningar, som i det här fallet, där Golebiewski pratar om spiritism och ockultism som att det vore en fruktansvärd sjukdom!
Låt mig då upplysa Golebiewski (och alla andra kristna som tycker att julkalendern är fruktansvärd), att denna "sjukdom" som här kallas spiritism, har funnits väldigt mycket längre än kristendomen...Kristendomen har "bara" funnits i ca 2000 år, och tron på andar och en möjlig andekontakt - har funnits i urminnes tider, i alla kulturer - och finns även idag. Trots att tron på andar flitigt har motarbetats starkt av kristendomen (men även av andra) har den överlevt - och kommer troligtvis överleva många många år till. För när målet för dyrkan växlar mellan olika gudar, finns tron på andar kvar - som en obruten tradition.
De sista åren har vi i Sverige sett en renässans gällande tron på andar - en "nyspiritism", vilket även julkalenderns tema om spöken och hemsökelser vittnar om.
Så, då funderar jag helt stilla - vad är Golebiewski rädd för?... egentligen?
Är det att "The most evil one" ska locka svenska barn (och vuxna) i fördärvet?
Kan det vara att han har sett hur kyrkan har förlorat sin makt i Sverige, och vill vidhålla makten genom skrämselpropaganda?
Eller är han själv rädd för spöken?
Jag tänker i alla fall se årets julkalender - och kommer med stor glädje att notera alla barn som kommer att önskar sig ett ouija-bräde i julklapp!
Jag blir rätt rätt upprörd när mycket kristna personer, uttalar sig nedsättande om andra trosuppfattningar, som i det här fallet, där Golebiewski pratar om spiritism och ockultism som att det vore en fruktansvärd sjukdom!
Låt mig då upplysa Golebiewski (och alla andra kristna som tycker att julkalendern är fruktansvärd), att denna "sjukdom" som här kallas spiritism, har funnits väldigt mycket längre än kristendomen...Kristendomen har "bara" funnits i ca 2000 år, och tron på andar och en möjlig andekontakt - har funnits i urminnes tider, i alla kulturer - och finns även idag. Trots att tron på andar flitigt har motarbetats starkt av kristendomen (men även av andra) har den överlevt - och kommer troligtvis överleva många många år till. För när målet för dyrkan växlar mellan olika gudar, finns tron på andar kvar - som en obruten tradition.
De sista åren har vi i Sverige sett en renässans gällande tron på andar - en "nyspiritism", vilket även julkalenderns tema om spöken och hemsökelser vittnar om.
Så, då funderar jag helt stilla - vad är Golebiewski rädd för?... egentligen?
Är det att "The most evil one" ska locka svenska barn (och vuxna) i fördärvet?
Kan det vara att han har sett hur kyrkan har förlorat sin makt i Sverige, och vill vidhålla makten genom skrämselpropaganda?
Eller är han själv rädd för spöken?
Jag tänker i alla fall se årets julkalender - och kommer med stor glädje att notera alla barn som kommer att önskar sig ett ouija-bräde i julklapp!
onsdag 10 oktober 2012
Från völva till medium - Kvinnan som andlig förmedlare. Del 2
DEL 2
Swedenborgs beskrivning av andevärlden och sin kontakt
med andar genom utomkroppsliga resor, hade stor inverkan på spiritualismens
utveckling under 1800-talet. Andra inspirationskällor var bland annat Mesmers teorier
om olika medvetandetillstånd samt Andrew Jackson Davis (1826-1910) den harmoniska filosofin. Davis böcker The Princples of Nature, Her Divine
Revalations, and a Voice to Mankind (1847) och The Greate Harmonia (1850-1861) var en encyklopedi i sex volymer, som
gjorde stort intryck på delar av samhället och kom att kallas för den
harmoniska filosofin. Davis och de som följde hans lära, ansåg att en harmoni
borde finnas mellan faktorer som dåtid, nutid och framtid - i fråga om: materia
och anden/själen, förnuft och intuition, män och kvinnor, individen och
samhället. I böckerna beskriver Davis hur han reser till andevärlden som han
benämnde för Sommarlandet (The summerland), vilket var ett
socialistiskt samhälle uppbyggt av upplysta själar. Davis menade att det var en
variation av fenomen som var vägen till harmoni i världen. Fenomenen menade
han, utgjordes av olika medvetandetillstånd enligt Mesmers teorier,
utomkroppsliga upplevelser liknande Swedenborgs tankar och transupplevelser vid
seanser där man tog kontakt med andar.[1]Även
romantiken påverkade spiritualismens framgång. En mättnad av materialismen och
den tekniska utvecklingen bidrog till en längtan efter att följa den personliga
känslan istället för att följa traditionella förväntningar. Individens ”själv”
blev viktigare och en känslighet för spirituella upplevelser var ett av dessa
uttryck.[2]
Att släppa på hämningar och lämna ut sig själv eller självet till en andlig
upplevelse uppmuntrades även av religiösa väckelserörelser. Shakers, en utbrytargrupp från
kvackarna, var den religiösa väckelserörelse som hade störst betydelse för
spiritualismens utveckling och kvinnans roll som andlig förmedlare. Shakers uttryckte
sin religiositet i dans, tungotal och tranceupplevelser på sina möten, men de var
även mycket intresserade av spiritualism och det var inte ovanligt att de hade
någon form av seanser på sina möten. Shakers hade starka åsikter gällande
jämlikhet mellan könen och propagerade för kvinnors rätt att predika, vilket de
även gjorde jämsides med männen. Den främsta ledaren inom Shakerrörelsen var en
kvinna vid namn Ann Lee (”Moder Ann”) som anslöt sig till rörelsen år 1758. Hon
hade starka religiösa upplevelser och blev gruppens andliga ledare och profet.
Shakers menade att den kristna guden hade en könslig dualitet, det vill säga,
var både man och kvinna, vilket är en mycket kontroversiell åsikt inom
kristendomen än i dag.[3]
Seans, ser rätt mysigt ut måste jag säga :) |
Allteftersom spiritualismen började etablera
sig, utvecklades seanser, det vill
säga större eller mindre sammankomster där ett medium tog kontakt med andar. Seanser
var menade att fungera som en kommunikationsplattform mellan avlidnas andar och
de efterlevande, men seanserna hade också funktionen att legitimera tron, att utgöra
bevis för att ett liv efter döden var reellt. Vanligtvis utfördes seanser i ett
nedsläckt rum, där sittarna (deltagare
på seanser) satt i en cirkel och höll varandra i händerna eller höll händerna
lätt på ett bord som de satt samlade runt, medan mediet sökte kontakt med
andarna och agerade länk mellan den fysiska världen och andevärlden.[4]Att
seansrummet var nedsläckt kan man jämföra med att völvan använde sin neddragna
huva för att avskärma sig från yttervärlden och underlätta för transtillstånd.
Fenomen som man menade förekom under
seanser, förutom knackningar och kanaliserade budskap från mediet, var bland
annat musik, okroppsliga röster, flytande ljusklot (orber), materialisering av mynt, blommor, brev, fåglar och i vissa
fall fysisk materialisering av andar. Medium menade sig genom kanalisering av
andarna kunna skapa poesi, musik, konst och böcker, samt förmedla meddelanden
om sociala och politiska reformer – liksom kvinnliga mystiker hade gjort under
medeltiden. Mellan 1870- och 1880-talet började seanser med ektoplasma att förekomma. Ektoplasma var
en vit substans som kom fram ur mediums näsa, mun och öron; som ansågs vara materialiserad
ande-energi. En del medium verkade även som healers och menade att de kunde se
sjukdomar genom att observera den sjukes aura, det vill säga ett ljussken som sades
stråla ut från människor.[5]
Ektoplasma |
Seanserna skedde ofta privat i det
egna hemmet eller i profana samlingslokaler där mediumen stod i centrum och hade
funktionen att agera länk mellan världarna. Även om mediumskap främst tillskrevs
kvinnor, var även flera män medium. Manliga medium ansågs emellertid ha en
stark kontakt med sin kvinnliga sida, liksom under vikingatiden, där sejd
främst var tillskrivet kvinnor, och manliga utövare ansågs vara feminina.
Spiritualisterna ansåg att vad man menade vara subtila kvinnliga egenskaper,
var nödvändiga för att kontakta andevärlden och agera länk mellan deltagarna på
seanserna och andevärlden. Intellektet, som ansågs vara en mer manlig egenskap,
var inte lika nödvändigt i kontakten med andar. Det var istället subjektiva
känslor i kroppen som var nödvändiga, en egenskap som främst tillskrevs kvinnor.
Spiritualismen var en trosuppfattning som såg positivt
på individen, ödet och döden. Man ville ha ett jämställt samhälle inte bara
mellan män och kvinnor, utan även för barn och människor i de lägre samhällsskikten. Kvinnornas frigörelse genom spiritualismen skedde på
flera plan och inte enbart genom att kvinnor fick agera andliga förmedlare. På
1800-talet var det inte ovanligt att kvinnor födde många barn, då bristen på
preventivmedel och frånvaron av en självkontrollerad sexualitet var mycket
vanlig. Män och kvinnor skulle enligt spiritualismen betraktas som jämlika i
sexuella relationer och kvinnan ansåg man själv skulle bestämma över när, hur
ofta och med vilken, hon ville ha en sexuell relation med samt hur många barn
hon skulle föda. Spiritualisterna tänkte sig att andarna kunde hjälpa till att
befria kvinnan från ofrivilligt sex som i sin tur kunde leda till oönskad
graviditet. Man menade att andarna påbörjade sin ”upphöjning” redan i livmodern
för att påverka den biologiska förändringen hos människan, genom att spirituellt
influera befruktningen och utvecklingen av det mänskliga embryot. Att
spiritualister kämpade för kvinnors rättigheter märktes även genom att några av
de första advokaterna som engagerade sig i kvinnors rätt i samhället, var
spiritualister och hade ledande positioner inom suffragetterna.[6]
Flera kända personer var spiritualister,
däribland drottning Victoria av England.[7]
Det är möjligt att en drottning som regent och spiritualist höjde moralen för kvinnliga
medium och hjälpte till i deras kamp jämställdhet i hemmet, samhället och som
andliga förmedlare. Likaså var Arthur Conan Doyle
(1859-1930), författare till böckerna om detektiven Sherlock Holmes spiritualist; och kanske en av de flitigaste föreläsarna om trosuppfattningen och skrev ett flertal böcker om spiritualistiska erfarenheter.
Spiritualister började efter ett tag att utföra empiriska
experiment för att bevisa andevärldens existens, och flera ledande vetenskapsmän
anslöt sig till spiritualismen; varav ett flertal tillverkade teknisk
utrustning för att underlätta kontakten med andar. Däribland Fysikern Oliver
Lodge[8]
(1851-1940), Biologen Alfred Russel Wallace (1823-1913), Nikola Tesla (1856-1943) samt kemisten och
fysikern William Crookes (1832-1919).[9]
Nikola Tesla |
Spiritualisters användning av
vetenskap och teknik resulterade i att några av de tidiga motståndarna benämnde
dem för ”rationalister” och ”materialister”. Seanser och medium undersöktes av
psykiatriker och psykologer, däribland av religionspsykologen William James (1842-1910)[10]
och djuppsykologen Carl Gustaf Jung (1875-1961). För Jung utmynnade
undersökningarna av ett medium i avhandlingen On the Psychology and Pathology of So-called Occult Phenomena
(1902).[11]
Spiritualister trodde på den
naturvetenskapliga förklaringen till biologiska och geologiska förändringar och
anpassade den naturvetenskapliga synen på världen till religionen, som de även
ansåg utvecklades och gjorde framsteg, liksom resten av världen enligt evolutionistiska
teorier. Man använde sig därför av den naturvetenskapliga darwinistiska teorin för
att förstå andar, religion och andra världar. Spiritualister ansåg att
individen, liksom resten av naturen, utvecklas på ett spirituellt plan, där människan
sedan fortsatte från det jordiska livet till ett liv efter döden.
Systrarna Fox
kommunikation med andar eller andra spiritualistiska fenomen sågs inte som
mirakel, eller som ett undantag från naturens lagar. De såg istället
kommunikationen med andar som den yttersta rationella effekten av en
interaktion mellan den fysiska världen och den icke fysiska andevärlden.
Spiritualister ansåg även att kontakten med andar var kärnan i alla religioner,
vilket de menade sig ha hittat bevis för i bibeln och andra religioners heliga
texter. Berättelser om orakel, profeter, druider, schamaner och äldre texter om
häxor, magi och platsbundna andar (hemsökelser) togs som bevis för att den universella
religiösa kärnan, var kontakten med andevärlden.
Spiritualismen värnade för att ett
individualistiskt samvete skulle råda och var emot ett auktoritärt samhälle.
Spiritualister ansåg att även om det var viktigt att ge upp sitt vakna gående
medvetande för att i trancetillstånd få kontakt med andar, var också den
individuella perceptionen och bedömningen av upplevelsen viktig. Den individuella upplevelsen skulle inte
kunna fördömas eller kontrolleras av en religiös elit. På grund av motståndet
till hierarkiska grupperingar, var spiritualismens organiserade grupperingar
sporadiska. Mindre spiritualistiska cirklar som till exempel utgjordes av en
familj och deras närmaste vänner var därför populära, men även för att mindre
grupper kunde underlätta mediets koncentration, och därmed kommunikationen med
andevärlden. Den icke-auktoritära filosofin var en av anledningarna till
spiritualismens avtagande eftersom att det var svårt att behålla en
oorganiserad trosinriktning strukturerad.
Att konvertera till spiritualismen
beskrevs ofta som en glädjefull befrielse från den kalvinistiska läran, där själen
ansågs vara kraftlös och oförmögen att påverka om den skulle komma till himlen
eller helvetet. Den kristna kyrkan motsatte sig den spiritualistiska rörelsen
och menade att det var djävulens verk, och likställde den med olika former av
nekromanti. Kritik mot spiritualismen kom även från andra delar av samhället
och upplevelser på seanserna ansågs vara inbillning, bedrägeri eller bero på
olika psykiska störningar.[12]
Att spiritualismen starkt ifrågasattes genom icke reflekterande kritik av delar
i samhället och att vetenskapsmän, utan att ifrågasätta kristna religiösa
upplevelser; tyder mer på att det var en motreaktion till att en ny
trosuppfattning och livssyn fått fäste i stora delar av samhället. Det stora
motståndet från kyrkan och delar av samhället, kan även ha berott på den
kvinnliga dominansen inom tron samt spiritualismens radikala tankar om jämställdhet
och samhället samt att spiritualism var en icke auktoritär trosuppfattning.
Att vara medium, var inte bara en väg för kvinnor att
få socialt bekräftelse, utan var också en väg ut ur fattigdom; och konkurrensen
bland medium var stor. Pressen från sittare att mediumen skulle prestera mer
och märkvärdigare seanser samt den hårda konkurrensen, resulterade i att många kvinnliga
medium började dricka allt mer alkohol för att klara pressen, och blev
alkoholister. En del medium började iscensätta kontakten med andar för att
klara av kraven från sittarna när de kände att deras ”mediala förmåga” svek
dem. En del personer gick medvetet in för att genom bedrägeri göra karriär
som medium för att få social bekräftelse och komma från fattigdom; främst inom
så kallat fysiskt mediumskap skedde de medvetna bedrägerierna. Fysiska medium
var de medium som ansågs ha en så pass stark kontakt med andevärlden att bland
annat andar materialiserades till fysisk form på seanser. Medium och lärare
till medium, undersökte andra spiritualistiska medium för att förhindra att
någon begick bedrägeri och svärtade ner spiritualismens rykte. Trots spiritualisternas försök att förhindra bedrägeri, blev flera medium ertappade
med att genom illusion och dramatiska effekter, bedra sittarna på seanser.[13]
Margaret Fox sålde sitt "erkännande" till en tidning år 1888,
och berättade där att de hade iscensatt knackningarna. Dock tog Margaret
tillbaka erkännandet tillbaka strax efer, och menade att alla
fenomen/knackningar inte var iscensatta, utan många av dem kom från andevärlden.
Anledningen till att hon tidigare berättat för journalisten att de hade
iscensatt samtliga seanser, menade Margaret berodde på att hon behövde
pengar. Vilket är riktigt, då hon var utblottad och alkoholiserad.
Bedrägerierna var tillsammans med ostrukturerade grupperingar av
spiritualister, den främsta orsaken till att spiritualismen avtog efterhand. Den
växte dock i styrka vid både första och andra världskriget, då människor
förlorade sina anhöriga i kriget och försökte kontakta dem i andevärlden. I
november år1941, fick det skotska mediumet Mrs Duncan under en seans, ett
meddelande från andevärlden att skeppet HMS Braham hade blivit sänkt av den Tyska
armén. Informationen om det sänkta skeppet hade varit strikt konfidentiell och
kom inte till allmänhetens kännedom förrän två månader senare. Mrs Duncan blev
anklagad och dömd till nio månaders fängelse för att ha använt sig av häxkraft,
enligt en lag från år 1735 som förbjöd utövandet av häxkraft.[14]
torsdag 4 oktober 2012
Från Völva till Medium - Kvinnan som andlig förmedlare. Del 1
Del 1
I myter och berättelser från hela världen kan man se
att kvinnor länge har ansetts ha en intuitiv färdighet, ett speciellt
förhållande till det som är fördolt och den transcendenta världen. Även om
kvinnor i myter och legender många gånger har haft rollen som sierskor, orakel
eller prästinnor och agerat länk mellan den fysiska världen och den andra, mer
abstrakta transcendenta ”heliga” världen; har kvinnan inte tillåtits att ha
rollen som andlig förmedlare i det västerländska samhället under en mycket lång
tid.
Under vikingatiden fanns vad som kan
liknas vid en prästinna, gydja,
vilken tillsammans med den manliga motsvarigheten gode agerade som en länk mellan gudomarna och folket. Även völvan agerade i det förkristna Sverige som
andlig förmedlare mellan den fysiska och den transcendenta världen, men hon hade
andra uppgifter än gydjan, då fokus för völvan var själsresor, magi och andar.
Völvorna var inte heller stationära, vilket gydjorna var, utan reste runt till
olika gårdar för att bistå med sin kunskap om framtiden och det fördolda. I
trancetillstånd tog völvan kontakt med den andra världen genom att sända sin vård (”själ”). Hon kunde även få hjälp
med sin uppgift av bistående andar eller naturandar. Völvan bar på en stav som
tros ha fungerat som en maktsymbol (völva
= ”stavbärare”) och på huvudet bar hon en huva som kunde dras ner över ansiktet;
syftet med huvan var troligtvis att avskärma sig från omvärlden för att
underlätta trancetillstånd. Völvans händer var beklädda med kattskinnshandskar,
vilket visade på samhörigheten med gudinnan Freja. Enligt vikingatidens
mytologi var Freja den gudinna som först lärde ut kunskapen om sejd, den magi som völvorna utövade.
I
Sejd fanns föreställningen om att vården, eller själen, tillfälligt kunde lämna
kroppen för att utföra olika uppgifter. Föreställningen om vårdens tillfälliga
resor i sejden påminner mycket om de senare föreställningarna om utomkroppsliga
själsresor eller astralresor, där människor upplever att en del av själen eller
medvetandet lämnar kroppen och färdas genom en transcendent värld. Eftersom
sejd enligt tron hade lärts ut av gudinnan Freja, var det främst kvinnor som
tilldelades kunskap om detta. Även om förmågan att utöva sejd betraktades som
en kvinnlig egenskap, fanns det ett fåtal män som ägnade sig åt konsten. Dessa
män blev dock betraktade som omanliga, perversa, passivt homosexuella och
liknades vid en kvinna.
När norden kristnades fråntogs kvinnan
möjligheten att uttrycka sig som andlig förmedlare. Förvisandet av kvinnan från
andlighetens arena grundade sig i att det kristna prästerskapet fördömde
kvinnan som oren och lägre stående än mannen. Bland andra biskop Theodolf
menade att: ”Kvinnor generellt ska inte
närma sig altaret… för kvinnor ska vara medvetna om sina egna svagheter och
sitt köns svaghet”. Kvinnor som
ville närma sig det heliga var förvisade till klostrets stängda portar, där de
var skyddade från – eller kanske utestängda från, omvärlden. Nunnor hade inte
samma roll som prästerskapet trots sitt leverne i kyskhet nära det kristna heliga.
Kvinnorna i klostret fick inte agera ”prästinnor”, de ledde inte gudstjänster
eller tilläts dela med sig av sina visioner under samma villkor som prästerskapet.
Det förekom emellertid kristna kvinnliga mystiker och en del av dem
helgonförklarades, däribland Teresa av Ávila (1515-1582) och Heliga Birgitta
(1302-1373). Till skillnad från manliga
mystiker ansågs de kvinnliga i många fall som sinnessvaga. Kvinnor som kom från
det lägre samhällsskiktet kan man föreställa sig var noga med att inte tala om sina
religiösa upplevelser då det fanns risk för att de kunde bli anklagade för
samröre med djävulen, häxeri eller kätteri – vilket i värsta fall kunde leda
till avrättning. Frankrikes skyddshelgon Jeanne D’Arc (ca 1412-1431) var från
det lägre samhällsskicket i medeltidens Frankrike men klarade sig
förhållandevis bra när hon öppet berättade om sina religiösa upplevelser. Jeanne
D’Arc fick genomgå ett flertal tester för att bevisa att visionerna inte kom från
djävulen innan prästerskapet godtog hennes visioner som äkta och tillät henne
vara delaktig i striden mot England. Dock dömdes hon för häxeri och trolldom av
Engelsmännen och brändes på bål år 1431.
Jeanne D’Arc var bara en av
medeltidens intuitiva kvinnor som avrättades under häxprocessen, där främst kvinnor
blev anklagade för samröre med andra (förbjudna) världar, andar, väsen och
demoner. Prästerskapet hittade en biblisk motivering som de använde sig av för
att rättfärdiga sitt handlande och återknyta till den kristna till tron.
Hos dig får det
inte finnas någon som offrar sin son eller sin dotter på bålet, ingen spåman,
teckentydare, svartkonstnär eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt
besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar och söker
vägledning hos de avlidna. Herren avskyr alla som gör detta, och det är sådana
skändligheter som gör att Herren, din Gud, driver undan folken för dig. Du
skall vara fläckfri inför Herren, din Gud (5 Mos 18:10-13).
Häxprocessen ökade i samband att med boken Häxhammaren (Malleus maleficarum) utgavs år 1487 av Heinrich Institoris och
Jakob Sprenger. Häxhammaren hade sammanställts på uppdrag av påven Innocentius
VIII, vilken även införde en bulla som uppmanade till förföljelse av människor,
främst kvinnor, som uppfattades vara häxor. I Häxhammaren drevs tesen om att
kvinnorna bar skulden för häxeriet och det beskrevs hur man bäst kunde avslöja
en häxa samt hur man skulle gå tillväga i tortyren vid förhören och vid avrättningen.
I Sverige nådde häxprocessen sin höjd
på 1600-talet, för att avta på 1700-talet. 1704 avrättades den sista kvinnan
som stod anklagad för häxeri, dock avskaffades inte dödstraffet för häxeri förrän
1779. I Europa hade antalet avrättade personer för häxeri hade uppnått till ca
20 000. De flesta var kvinnor, men även ett flertal män och barn hade
torterats och avrättats, anklagade för häxeri.
Ungefär samtidigt som häxprocessen avtog föddes en man
som skulle komma att betyda mycket i kvinnans kommande roll som förmedlare
mellan världarna. Mannen var Emanuel Swedenborg (1688-1776), en aktad vetenskapsman
inom främst naturvetenskap. Swedenborgs vetenskapliga insatser hamnade dock i
bakgrunden och han blev istället en omtalad mystiker, känd för sina visioner
och utomkroppsliga resor till den spirituella
världen. I den spirituella världen mötte han de dödas andar som han benämnde
änglar. Änglarna, eller de avlidnas andar visade Swedenborg vid hans besök i
den spirituella världen, hur universum och den spirituella världen verkade. Swedenborg
började skriva ner och publicera sin syn på bibelns ”verkliga mening” utifrån
sina egna mystika upplevelser. Swedenborgs uppfattning om kristendomen skiljde
sig från den traditionella protestantiska synen på flera nivåer. Skapelseberättelsen
menade Swedenborg, visade på en andlig process där människan och mänskligheten är
i ständig utveckling. Genom den andliga processen kunde alla människor
återvända paradiset och återförenas med Gud, och inte bara ”de rättfärdiga”. Swedenborg
ansåg att människan levde i en ny tidsålder (a new age), där varje individ själv kunde välja sitt öde i den
spirituella världen.
Han menade även att människan var skapad för att kunna existera i både den
fysiska och spirituella världen samtidigt. Den spirituella världen var en inre
plats i människan, dock ansåg han att de flesta människor hade förlorat
förmågan att uppmärksamma den spirituella världen. Den inre världen i människan
var det eviga minnet, där varje tanke, känsla och handling som har samlats ihop
under en livstid finns samlat. Minnena som en människa har av sitt liv påverkar
själens öde vid döden och avgjorde i vilken del av den spirituella världen hon
kom att visats i. Swedenborg fick kyrkan och flera av sina vänner mot sig på
grund av sina teologiska reflektioner. Swedenborg skapade ingen församling under
sin levnadstid och sina verk publicerade han anonymt. Trots kritiken som mötte
Swedenborg, har hans visioner och transcendenta upplevelser påverkat (och
påverkar fortfarande) den västerländska kulturen inom litteratur, konst och
religion.
En annan man som kom att betyda mycket för kvinnor i sin
roll som andlig förmedlare, var hypnosens fader, Franz Anton Mesmer (1734-1815).
Mesmer var läkare i Tyskland, men hade intressen även inom psykologi,
hermetisism och alkemi; och ansågs ha botat ett flertal patienter med
psykosomatiska och ”hysteriska” sjukdomar med metoder som grundats i hans
teorier om människans medvetande. Mesmers teorier om medvetandet var baserade
på en föreställning om att människan hade två olika typer av medvetande. Det
vakna gående medvetandet och det underliggande medvetandet som fanns i ett ”osynligt
område” av människan. I det underliggande medvetandet fanns två relaterade
krafter som påverkade den vakna gående delen av medvetandet. Krafterna
uppfattades vara ett subtilt flöde av magnetiska energier som fanns i människor,
men även verkade mellan människor. De som var av särskilt känslig natur kunde
påverkas starkt av det subtila energiflödet, vilket kunde regleras med magneter.
Ungefär samtidigt med Mesmers död i
början på 1800-talet hade den industriella revolutionen tagit fart och en ny
era inom det tekniska, ekonomiska och sociala området hade påbörjats i
västvärlden. Många människor såg nya vägar öppnas inför framtiden, både inom
den materiella, sociala och andliga sfären.
Makarna Fox och deras tre döttrar flyttade i denna omvälvande tid till
en ödsligt belägen gård i nordöstra USA. Efter ett tag började familjen Fox
höra märkliga knackningar i huset som de tolkade vara orsakade av andar. År
1848, fyra år efter uppfinnandet av telegrafen, började de två yngsta döttrarna
i familjen Fox, Margaret och Kate (som vid den tiden var 12 och 15 år gamla) att
kommunicera med andarna som ansågs finnas i huset. Systrarna började ställa
frågor till andarna och de utvecklade samtidigt ett knacksystem, där en knack
från huset betydde ja och två knackningar nej. Efter ett tag utvecklade
systrarna knackningarna till ett alfabetiskt system som gjorde att andarna kunde
uttrycka sig i hela meningar genom att med knackningar bokstavera ord. Med
hjälp av knackningarna bokstaverades det fram att den ande de upplevde sig
kommunicera med, var en man som mördats och begravts i källaren. När utomstående
fick höra talas om flickorna Fox och deras samtal med den andra världen kom både
troende och tvivlande människor till deras hem för att delta i kommunikationen.
Systrarna Fox och deras kommunikation med de dödas andar spreds över Amerika
och även till Europa. Det betraktas som början på den trosuppfattning som kom
att kallas för spiritualism, där
kvinnan återigen fick en tydlig roll som andlig förmedlare.
Vid den här tiden började även andra
människor uppleva att de kunde ta kontakt med avlidnas andar genom knackningar,
eller rättare sagt, att de började tillåta sig ha dessa upplevelser. I och med
den industriella revolutionen hade en förändring av synen på andlighet börjat
ske i samhället, och det är möjligt att det var orsaken till att systrarnas Fox
kommunikation med avlidnas andar fick sådan uppmärksamhet. Troligtvis sågs
systrarna Fox kontakt med andar som ytterligare ett underverk som var utmärkande
för den ”nya världen”. Om det var möjligt att skicka meddelanden tvärs över
jorden, med en maskin som telegrafen – varför skulle det då inte vara möjligt
att kontakta de avlidnas andar? De personer som inte trodde på de
spiritualistiska upplevelserna ville förklara kommunikationen med andar vara
orsakade av demoner, massinbillning, bedrägeri eller avföra det som influenser
av en religiös trend i ett socialt sammanhang.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)