Vad vet Wikipedia om Spiritism?

Jag har alltid tyckt att Wikipedia som informationskälla har varit trevlig att läsa, vilket jag garanterat inte är ensam om. Jag tror att det är mycket vanligt att både unga som gamla söker sig till Wikipedia för att få svar på sina frågor om världen. Även elever som går i grundskolan och i gymnasiet letar många gånger information till sina hemtentor på just sidan Wikipedia, vilket är godkänt av lärare. 

För det sägs, att Wikipedia är trovärdig och säker när det gäller information eftersom vem som helst kan gå in och ändra på en artikel om ett ämne. "Vem som helst" är lite väl optimistiskt. Till exempel en inte speciellt databegåvad person, som jag själv, klarar inte av det. Min kunskapsbegränsning med datorer stannar vid Facebook, läsa mail och blogga. Så vad är jag då upprörd över? Jag borde väl förlita mig på att man skriver riktig information på Wikipedia? Till och med lärare anser ju det...

Många artiklar är rättvisande på Wikipedia - hoppas jag... Men en artikel som jag är upprörd över, just eftersom jag vet att folk läser den i dessa neospiritistiska tider, är artikeln om SPIRITISM (och därmed underförstått även spiritualism, då det inte görs någon skillnad på spiritism och spiritualism).

I Wikipedias beskrivning av Spiritism finns så många fel, så att om jag skulle ta upp alla vore jag tvungen att sitta och skriva hela natten, och det har jag inte lust med. Däremot kommer jag att informera om VAD Spiritism är, och hoppas att de som vill läsa om Spiritism läser detta istället för den mycket felaktiga informationen som finns på Wikipedia.

SPIRITISM ÄR DEN FRANSKA VARIANTEN AV SPIRITUALISM - OCH INGET ANNAT!

Det enda som jag kan säga var helt riktigt i artikel om Spiritism, var att Emanuel Swedenborg är ett det största svenska bidraget till spiritismen (och spiritualismen).

SPIRITUALISM är den tro på andar som en del brukar säga börjar med Systrarna Fox upplevelser av "knackandar" 1848. Inom spiritualism tror man att människans ande efter döden kommer till en annan värld som kallas för Sommarlandet.

SPIRITISM började i Frankrike i och med Allan Kardecs (Hippolyte Leon Denizard Rivail) bok "Andarnas bok" (Le Livre des Espirits) som kom ut år 1856 http://www.geae.inf.br/en/books/codification/sb.pdf . Där andar genom medium, berättar om livet, döden och återfödelse. För inom Spiritism, till skillnad från spiritualism, tror man på reinkarnation, dvs. att människan återföds till en ny människokropp och lever ett nytt liv - för att lära sig.   

Det finns naturligtvis mycket mer att berätta om Spiritism, men det får bli en annan gång.

                                                                      Allan Kardec

Borgvattnets Prästgård - en plats med entitetkontinuitet

Spökturism som har blivit allt vanligare de senaste åren, sker på platser med entitetkontinuitet (platsbunden entitetkontinuitet = "Hemsökta platser"). De gånger jag har varit på Borgvattnets prästgård som är känt för sin spökturism, har varit mycket olika. Den första gången kom vi inte fram förens kl. 01.00 på natten och därför bara sov och åkte tidigt på morgonen. Totalt misslyckad resa. Den andra gången åkte vi dit i tid, eftersom att jag nu visste att det var rätt svårt att hitta fram i de jämtländska skogarna. Vi hade bokat rum för två dagar i prästgården för att kunna "boa in oss lite".

Hände det något när vi var där kanske du som läsare undrar? Man har trotts allt både hört att det är helt "tomt" på upplevelser samt att en del har upplevelser som slutar med att de springer ut från huset för att inte återvända. Jo, jag vet. Nu tog jag upp två ytterligheter, ofta ligger människors upplevelser någonstans mitt emellan.

Men för vår del kan jag säga att vistelsen på Borgvattnets prästgård de två dagarna var över förväntan. Vi var inte själva där, utan även en familj med två tonårsflickor, vilket troligtvis var orsaken till diverse upplevelser.

En del av sakerna som vi upplevde där var att lampor tändes och släktes vid upprepade tillfällen (alltid när tonårsflickorna var närvarande). Det hördes tydliga steg nedför trappan och in i vardagsrummet (huset knarrar väldigt mycket och det är tunna väggar, så man hör allt mycket tydligt), min annars perfekt fungerande kamera räknande bildantalet baklänges och tömdes snabbt på batteri, samt en hel del andra saker.

Vad berodde upplevelserna på? Var det andar eller var det inbillning? Eftersom att jag inte kan säga att jag personligen tror på andar eller spöken, är min tolkning att det hade andra förklaringar. Dock skall det nämnas att jag hade en hög förväntan eller förhoppning på att ha mystika upplevelser som kanske de flesta som åker dit har.

Jag vill istället förklara våra upplevelser med något som jag kallar för ”grundstimuli”. Grundstimuli är utmärkande för platser med entitetkontinuitet och verkar vara nödvändigt för att upplevelser skall ske. Grundstimuli kan förstås som någon form av platsminne och/eller psykisk avtryck, i egenskap av en säregen atmosfär som verkar som ett sublimt stimuli. Enligt teorier om platsminnen kan känslor och tankar bli kvar i den lokala omgivningen. Om kvarvarande psykiska avtryck är orsaken till den säregna atmosfären, kan det förväntas att äldre hus har ”hög” platsbunden entitetkontinuitet (dvs. det sker många och intensiva upplevelser på platsen), eftersom det troligtvis har utspelats många traumatiska och/eller känslosamma upplevelser på platsen. Även om många hus med entitetkontinuitet förefaller vara äldre, finns det även platsbunden entitetkontinuitet på andra platser, till exempel fartyg, nybyggda hus samt platser i skogen där människor vanligtvis inte vistas. Likaså är det även många äldre hus som inte har platsbunden entitetkontinuitet.

Ett förändrat medvetandetillstånd underlättar för entitetupplevelser och höjer upplevarens känslighet. Den förhöjda känsligheten kan underlätta för fler och/eller starkare upplevelser - och skapar en upplevelsespiral (som kan leda till ytterligare fler och starkare upplevelser). Upplevelser kan enligt det här synsättet generera nya upplevelser och underlätta för att nya upplevelser ska ske. På platser där många olika personer vistas och har upplevelser (t.ex. hotell, allmänna byggnader eller äldre hus), får en ”högre grad” av entitetkontinuitet. Det vill säga, det sker fler och starkare upplevelser där än på platser med en ”lägre grad” av entitetkontinuitet, där det oftast inte vistas människor eller har vistats människor som kan generera nya upplevelser (Hemsökta platser? En religionspsykologisk tolkning av platsbunden entitetkontinuitet, S. Duppils, 2010). 

Besökares eventuella upplevelser kan enligt det här synsättet förstärka den platsbundna entitetkontinuiteten och generera nya upplevelser, vilket gör att graden av entitetkontinuitet kan variera på olika platser. Till exempel kan hus som människor besöker enbart för att det har platsbunden entitetkontinuitet (som vid Ghost Hunting eller Spökturism), få högre entitetkontinuitet. En sådan plats kan vara just Borgvattnets prästgård, vilket i så fall skulle kunna förklara våra upplevelser.

Borgvattnets Prästgård är ett ställe jag rekommenderar på grund av den mystika atmosfären, den underliga lilla byn - och inte att förakta den närliggande Köttsjön och Färsån - som ger stället en än mer mystik atmosfär med sina speciella namn.

Vad döljer nyateister bakom sina masker?

Länge har jag funderat på varför nyateister är maskerade och "anonyma" genom sina alias, på bloggar och hemsidor. Jag själv, och flera i min bekantskapskrets har blivit förtalade av dessa nyateister som tror sig veta sanningen om världen och känner att de har som livsuppgift att leka åsiktspoliser, genom att trycka ner oliktänkande genom förtal och förnedring. Det finns dock ett fåtal som öppet går ut med sin riktiga identitet, och även om de fortfarande kränker oliktänkande, gör de det på ett öppet och "ärligt" sätt, genom att visa vilka de är och vad de står för. Nämnda nyateister är inte heller de som är de grövsta i sina smutskastningskampanjer (om de ens har några). Den värsta sorten är de som skriver mycket kränkande saker bakom ett alias där de stoltserar på sina hemsidor och bloggar, maskerade eller med en bild som de tycker stämmer in på deras "korståg" som består av att "förinta" alla "flummare och hitte-på-landet". Dessa maskerade nyateister snålar inte med förlöjligande benämningar på sina offer och det de skriver är ofta på gränsen till att kunna polisanmälas som förtal.

Men det jag har funderat över är varför dessa åsiktspoliser är maskerade? Jag har kommit fram till ett par möjliga förklaringar som jag vill dela med mig av:

- Är de själv medvetna om att de skriver så fula personangrepp att de skulle kunna åtalas för det - och därför är "anonyma" på sina sidor?

-Eller är det för att de vet att deras egen mamma troligtvis skulle falla i tårar över vilken liten ondskefull  krabat hon har uppfostrat - om hon fick reda på vad som skrivits.

-Kanske är det så att deras arbetskompisar skulle ta avstånd från dem om de visste om deras fula angreppskampanjer som de satt hemma och lurade på i sina ensliga skrubbar?

- Har de dålig självkänsla på grund av att de kanske inte har ett utseende som skulle kunna kallas "vackert" i det västerländska samhället; och därför döljer sig genom maskering. Det skulle isf rent psykologiskt förklara deras hat och aggression.

- Är de bara fega?

Mitt råd till er maskerade nyateister som läser det här är: KASTA MASKEN, SLÄNG UPP DÖRREN OCH KOM UT UR GARDEROBEN, OCH IN I VERKLIGHETEN. VAR INTE RÄDD! DET KOMMER ATT GÅ BRA... OCH GÖR DET INTE DET SÅ KÄNNER JAG FLERA "LIVSVÄGLEDARE" SOM KAN HJÄLPA DIG.

Jag vill avsluta med att ge er maskerade nyateister några ord som ni nog behöver tänka på ofta (inspirerat av de nyandliga människornas livsfilosofi): Kärlek och ljus lilla maskerade nyateist, kärlek och ljus ;)

Om Nangiala och andra exotiska platser

Idag kände jag att jag måste skriva lite om döden. Jag brukar inte göra det, för jag tycker, precis som majoriteten av jordens befolkning, att det är lite smått jobbigt att tänka på... Döden, är för de flesta något som man inte vill beröra sig med, det är andra som drabbas av den, eller för all del - ser den som en befrielse efter lång tid av fysisk eller psykisk smärta. Även om jag brukar undvika att tala om döden kom jag väldigt nära den idag när jag satt och förberedde material till en konferens, där jag ska berätta om ett forum/hemsida för de som tror på andar (eller spöken som det ibland kallas). Hemsidan tillhör inte de andligaste av sidor och inte heller medlemmarna sticker ut speciellt mycket som andliga. Jag satt hela dagen och läste utvalda delar och såg hur mycket sorg det fanns där efter alla närstående som hade mött döden. Mest sorgsen blev jag av att läsa om de unga människor som hade valt att avsluta sitt liv och möta döden för egen hand, och de unga som hade kört ihjäl sig eller blivit ihjälkörda av andra. Jag grät när jag såg all saknad som fanns där efter de som hade mött döden före oss och sörjde med dem. När jag gjorde det kom jag ihåg vad jag hade läst i ett tidigare inlägg på sidan.

 - Vi ses i Nangiala. Jag älskar dig!

Döden har vi alla gemensamt, oavsett om man vill prata om den eller inte, står liemannen där en stjärnklar natt och höjer sin skimrande lie; eller för all del, gammelfarmor kommer en vacker sommardag och tar oss med till Sommarlandet. Eller... så vaknar man upp i till Nangiala som krigarprinsessa. Vilket alternativ man än föredrar, är det bättre än att inte tro något - för när saknaden och sorgen efter de som har haft sitt möte med döden blir för stor - hjälper det att vara hoppfull för att den man älskade har det bra i Nangiala och att man kanske, kanske ska ses igen. På det sättet förstår jag att västvärlden har blivit återförtrollat - för hur många människor klarar av att i längden tro att det inte finns någonstans där man kan möta sina älskade igen om denne har mött liemannen för tidigt? Det är mycket mänskligt att tro på Nangiala eller någon annan exotisk plats där man kan återförenas med sitt älskade barn, sina föräldrar, make/maka eller till och med sin katt. Jag har för tillfället valt att tro på att jag kommer till Nangiala som krigarprinsessa och får bo i körsbärsdalen med de jag älskar (jag måste nog ha mina ärkefiender där också, vem ska annars agera Tengil och hans anhängare - visserligen har jag inga ärkefiender nu, men jag misstänker att jag kommer få några om jag fortsätter länge med den här bloggen... Hehehe!). I morgon kanske jag tror något annat, men det spelar ingen roll, för jag har fantasi och jag har hopp - om att kanske, kanske möter jag min lilla farfar igen.

Rättens utslag om det hemsökta huset i Norge

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om hur en man i Norge ville upphäva köpet av ett hus som han menade var hemsökt av andar (se länk) http://saraduppils.blogspot.se/2012/03/till-domstol-for-forsaljning-av-hemsokt.html
 Bara faktumet att fallet gick upp till domstol var intressant eftersom det visade på att rätten faktiskt funderade över fallet och inte avfärdade tron på andar. Skulle det dessutom ha blivit beslutat i rätten att mannen skulle få upphäva husköpet på grund av att han inte blivit informerat om att det var hemsökt, hade det visat på att en ny acceptans gällande  andar och andevärldens existens.
Utslaget av domen blev dock inte som husköparen hade hoppats på, då rätten ansåg att det inte fanns tillräckligt med bevis för att "mystiska händelser" ska ha ägt rum i huset - och därmed kan inte kontraktet som skrivits upphävas. Fritt översatt från Norska lyder domen:

Efter rättens värdering kan det inte vara utgångspunkt för upplysningsplikt gällande en möjlig omständighet som inte är allmänt accepterad. Några tror på spöken - andra inte.
På grund av omsättningen livet bör domstolens uppfattning vara sådan, att en defekt i en fastighet ska vara verifierbar. [...] I vårt fall kan domstolen inte se de mystiska händelser som hävdats förekomma i form av spöken, etc. uppfyller kriterierna för att vara en defekt i fastigheten.

Ett klokt beslut. Dock är det ju faktiskt så, att inte alla människor har upplevelser (upplevelser av andar och väsen) eftersom tidigare tro och känslighet är varierande hos olika människor. Det är inte bara en fråga om tro som rätten menar, utan subjektiva och personliga upplevelser. Så det handlar inte bara en tro eller icke tro gällande om ett hus är hemsökt. Ett hus eller en plats som är hemsökt för känsliga människor, är oftast inte det för människor med mycket liten känslighetsnivå.Om husägaren hade registrerat "något udda" i huset med teknisk utrustning, ist för att använda sig av människor som vittnade om sina personliga erfarenheter i huset - hade utslaget blivit annorlunda? Kanske ser vi ett liknande rättsfall som det i Norge, men med annan "bevisföring" inom kort ;)

Jag önskar husköparen lycka till med huset - med en förhoppning på att få en inbjudan till huset det gäller :)

Sara Duppils

Vad bekymrar Christer Sturmark?

Herr Sturmark är en man som inte viker sig så lätt i konflikter. Med en självsäker (?) attityd jämnar han människor som har en annorlunda livsåskådning än han, med marken. Även om det betyder att han titt som tätt måste ta hjälp av sin talande gröna groda. Sturmark verkar rätt obekymrad över det mesta i livet, dock är det något som bekymrar honom.

Vad är det då som ger honom och (troligtvis) även de andra nyateisterna extra mycket rynkor i förtid?

Är det?:

- Faktumet att vi lever i en tid där människor söker olika former av andlighet och passar in det i sin livsåskådning?

- Att tron på andar faktiskt ÄR en livsåskådning (till skillnad mot vad herr Sturmark nyligen hävdade i Aftonbladet)?

- Att ca 50% av Europas befolkning tror på andar, andra entiteter och paranormala fenomen?

Nej, troligtvis inget av ovanstående för det väljer nog herr Sturmark att inte bry sig om, inte så länge som han har sin gröna talande groda att argumentera om (eller med).

Det som verkligen bekymrar herr Sturmark är: "Seglora smedjas förakt mot andra livsåskådningar" (http://www.sturmark.se/?p=1011).
Sturmark är djup bekymrad och illa berörd över hur tankesmedjan Seglora "attackerar oss sekulära humanister"

Herr Sturmark skriver bl.a. om sina bekymmer att:

- "Det är förstås förståeligt att inte alla kan veta vad den sekulärhumanistiska livsåskådningen faktiskt står för."

- "Det är förstås tröstlöst att försöka försvara sig mot alla osakliga påståenden, men i grunden är det mycket obehagligt att vi som har en annan livsåskådning än Seglora smedjas vänner har, så fördomsfullt och förenklat angrips på detta sätt."

- "Vart tog respekten och toleransen för andra livsåskådningar vägen?"

- "De ser humanismen som en konkurrerande livsåskådning som de helt enkelt inte tolererar."

- "Jag har sedan en tid insett att dessa debattörer faktiskt inte är intresserade av att förstå det sekulärhumanistiska perspektivet."

Så, det som verkligen bekymrar herr Sturmark (och troligtvis andra nyateister) är att hans valda livsåskådning blir ifrågasatt. Citaten som jag har valt ut från Sturmarks text, syftar till att visa på det smått ironiska i det som bekymrar honom. Han skulle nog (kanske) se det om han bytte ut ordet "sekulärhumanister" i sin text, mot "spiritualister", "kristna" eller "muslimer"...
Förstår verkligen inte herr Sturmark att det är samma reflektioner ställs av de personer som han och hans gelikar attackerar för deras valda livsåskådning?

Ett vänligt, men ändå lite halvbestämt råd, från mig till alla nyateister - Försök att använda empati och inlevelseförmåga när ni ifrågasätter andras livsåskådningar. Som du (ni) läste var det inte uppskattat av herr Sturmark att få sin livsåskådning ifrågasatt - var vänlig och reflektera över det och visa ödmjukhet och respekt för människor som ser verkligheten annorlunda än vad du (ni) gör.

Till domstol för försäljning av hemsökt hus

I Norge har det inträffat en unik händelse, så pass unik att jag själv har markerat det i min almanacka för att komma ihåg dagen jag först läste om det.
Vad är det då som jag tycker är så märkvärdigt? Jo, det är en man i Norge som har krävt tillbaka pengarna vid ett husköp i Nord-Frons kommun i Gudbrandsdalen, då han inte hade blivit upplyst om att huset var hemsökt (se bild).

Nu behandlas fallet av norsk domstol och tidigare inneboende (och besökare) i huset har vittnat om att det har skett oförklarliga händelser och att de har haft mystika upplevelser. Bland annat vittnas det i domstol att en äldre kvinnas gestalt har setts vandra runt i huset, föremål ramlar oförklarligt ner från hyllor, det hörs dragspelsmusik från källaren. Vid flera tillfällen har man hört en bil på uppfarten till huset och hur "någon" smäller i bildörrar - dock finns det inte någon där.

Att en sådan här sak, dvs. att ett undanhållande av att ett hus kan vara hemsökt vid försäljning går till domstol i norden, hade varken varit möjligt för 10- 20 år sedan, ja inte ens för 5 år sedan. Det är som det har sagts, det är en renässans för tron på andar och väsen. Hur det går i domstolen med detta historiska rättsfall får vi förhoppningsvis reda på om ett par dagar. Men hur det än går för mannen som köpte det hemsökta huset, har faktumet att fallet kom upp i domstol redan visat på hur det "heliga" idag beblandas med det sekulära. Det är en hint om den förändring och utveckling som just nu sker i de nordiska länderna. Det är en utveckling som är mycket spännande att följa. Och, troligtvis kan vi i Sverige även räkna med att se liknande tvister om hemsökta hus i framtiden.

Mer om detta på denna länk: http://www.nrk.no/nyheter/distrikt /hedmark_og_oppland/1.8022681