Tidigare i vår var det en artikel i DN med rubriken: ”Kinas kommunistiska ledning
ska försöka få landets officiellt runt 100 miljoner religionsutövare
att överge vidskeplighet kring sjukdom och död.”. Anledningen berättas
vidare vara att de måste hjälpa folk att få en: ”korrekt världsbild och
att hantera födelse, åldrande, sjukdom och död på ett vetenskapligt
sätt, liksom frågan om tur och otur.”.
Min tanke är, att varför måste de få en enbart vetenskaplig
världsbild? Varför kan de inte få tro på att vissa tal (siffran 8 nämns i
artikeln) gynnar dem på olika sätt? Varför ska de lära sig att
symboler, tecken eller ritualer som vävs in i det vardagliga livet är
fel? Är det inte upp till var och en att välja hur man ska leva sitt
liv, och hur man ska förstå livet?
"Njo..." kanske ni tänker nu, och att ”det är ju ändå Kina du skriver
om, och Kina är inte direkt känt för att vara demokratiskt”.
Det är sant, men jag ser det som väldigt relevant och intressant, för
hur har vi det i det demokratiska Sverige med religionsfrihet. För det
första, anser jag inte att Sverige är demokratiskt, vi lever enbart i
tron om att vi lever i en demokrati. Det finns många exempel som jag
skulle kunna ge, men jag kommer att uppehålla mig vid ”religionsfrihet”
då jag vill dra en parallell till Kinas nya kamp mot ”vidskeplighet”.
Till exempel i Sverige har vi religionsfrihet, men har vi
livssyns/livsåskådnings-frihet? Och vad är ”frihet” när det kommer till
livssyner som inte tillhör organiserad religion (tex. kristendom, islam
eller judendom)?
Är det frihet att bli hånad för en livsåskådning, som av det moderna
samhället anses vara ”vidskeplighet”? Eller att människor med den tron
blir förminskade och nedvärderade genom att gång på gång få höra (och
läsa) att det är ”vidskepelse” de tror på. Under hur lång tid har tron
på andar, spöken, eller småfolk inte hånats och motarbetats, medan man
samtidigt har varit noggrann med att organiserade religioners tro
respekteras till punkt och pricka – för att respektera olika människors
tro i religionsfrihetens namn?
Tydligen är det skillnad på tro och tro, både i Kina och i det
demokaratiska Sverige. Dock antar jag att de 100 miljoner kineserna
kommer att ha kvar sin tro, trots att den kommer att bli motarbetad –
liksom den har bevarats i Sverige, trots att den blivit motarbetad.
Detta inlägg har tidigare publicerats på tidningen Näras hemsida, då jag inte längre bloggar för dem, väljer jag att återpublicera texterna på min privata blogg.