Bara faktumet att fallet gick upp till domstol var intressant eftersom det visade på att rätten faktiskt funderade över fallet och inte avfärdade tron på andar. Skulle det dessutom ha blivit beslutat i rätten att mannen skulle få upphäva husköpet på grund av att han inte blivit informerat om att det var hemsökt, hade det visat på att en ny acceptans gällande andar och andevärldens existens.
Utslaget av domen blev dock inte som husköparen hade hoppats på, då rätten ansåg att det inte fanns tillräckligt med bevis för att "mystiska händelser" ska ha ägt rum i huset - och därmed kan inte kontraktet som skrivits upphävas. Fritt översatt från Norska lyder domen:
Efter rättens värdering kan det inte vara utgångspunkt för upplysningsplikt gällande en möjlig omständighet som inte är allmänt accepterad. Några tror på spöken - andra inte.
På grund av omsättningen livet bör domstolens uppfattning vara sådan, att en defekt i en fastighet ska vara verifierbar. [...] I vårt fall kan domstolen inte se de mystiska händelser som hävdats förekomma i form av spöken, etc. uppfyller kriterierna för att vara en defekt i fastigheten.
Ett klokt beslut. Dock är det ju faktiskt så, att inte alla människor har upplevelser (upplevelser av andar och väsen) eftersom tidigare tro och känslighet är varierande hos olika människor. Det är inte bara en fråga om tro som rätten menar, utan subjektiva och personliga upplevelser. Så det handlar inte bara en tro eller icke tro gällande om ett hus är hemsökt. Ett hus eller en plats som är hemsökt för känsliga människor, är oftast inte det för människor med mycket liten känslighetsnivå.Om husägaren hade registrerat "något udda" i huset med teknisk utrustning, ist för att använda sig av människor som vittnade om sina personliga erfarenheter i huset - hade utslaget blivit annorlunda? Kanske ser vi ett liknande rättsfall som det i Norge, men med annan "bevisföring" inom kort ;)
Jag önskar husköparen lycka till med huset - med en förhoppning på att få en inbjudan till huset det gäller :)
Sara Duppils
