Translate

torsdag 9 augusti 2012

Om Subjektiva supranormala upplevelser på platser med entitetkontinuitet (”Hemsökta platser”)


Subjektiva supranormala upplevelser är den vanligaste typen av upplevelser på platser med entitetkontinuitet, (platser som menas "vara hemsökta"). Upplevelserna varierar i intensitet och styrka och kan komma till uttryck genom apparitioner, förnimmelse av närvaro, fysisk förnimmelse (t.ex. beröring) och hörselförnimmelser. Det är inte ovanligt att upplevelserna misstolkas som objektiva, det vill säga, upplevelserna tolkas vara en yttre företeelse när det egentligen är en inre, subjektiv upplevelse. Subjektiva upplevelser klassas som ”sanna”eller ”trovärdiga” hallucinationer. Apparitionsupplevelser skiljer sig från de
hallucinationer som en psykiskt obalanserad person kan uppleva, vilket kan baseras på nedanstående faktorer:

• Percipienterna är friska, det vill säga att upplevelserna inte är ett symtom på en fysisk eller psykisk sjukdom.

• Percipienterna brukar inte ha hallucinationer vid andra tillfällen.

• Trots att upplevelserna är subjektiva kan flera personer samtidigt ha
upplevelser. Percipienterna upplever då apparitionen från sitt eget
perspektiv. Till exempel kan en av personerna se apparitionen framifrån,
medan en annan person samtidigt kan percipiera apparitionen
bakifrån.

• Personer som vistas på plats med entitetkontinuitet, kan många gånger ha
olika beskrivningar av apparitionen. Till exempel kan upplevelser
av en ”nattlig besökare” på en plats med entitetkontinuitet, upplevas ha
olika skepnader – beroende på vilken percipienten är. Detta tyder på att upplevelsen är ett personligt inre fenomen, påverkat av yttre faktorer.

• Upplevelserna stämmer många gånger överens med andra
percipienters tidigare upplevelser på platsen, även om detaljerna kan
variera.

• Upplevelserna överensstämmer i vissa fall med historiskt kontrollerade
personer eller händelser som kan kopplas till platsen.

Religionspsykologen William James (1842-1910) ansåg att hallucinationer
är mentala bilder som felaktigt projiceras utåt och är något mer
än en mental bild. Hallucinationer menade James vara ett resultat av ett förändrat
medvetandetillstånd: ”… en sinnesoknuten form av medvetandet, en
sinnesförnimmelse lika sann och riktig som om det uppfattade föremålet verkligen
finns. Det råkar bara vara så att det inte finns till.

Ur: Hemsökta platser? En religionspsykologisk tolkning av platsbunden entitetkontinuitet (Swedish Science Press, Uppsala 2010) av Sara Duppils


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar